Mission impossible

Fredag - igen.
Tiden rinner iväg.

Livet är gött.

Igår var en dag som jag kallar för Mission impossible.
När väckaklockan ringde var jag så trött att jag inte ens orkade ställa om den. Det hann ringa 4 gånger innan jag orkade ställa fram den en timme. Då lyckades jag ta mig upp och till bussen för att omgående däcka och inte vakna förräns bussen stannat på min hållplats. Det är ovanligt, jag brukar vakna när vi närmar oss.
På kvällen begav jag mig till sportbutik för att fortsätta jakten på träningsskor. Kvällen innan närjag gjorde första försöket minndes jag hur jobbigt det brukar vara. Mina fötter är inte som standardfoten förväntas vara...

Och vad hände med mission impossible?
Jag lyckades!
Hela dagen gick jag omkring och log och var pigg och glad.
På kvällen hittade jag ett par träningsskor som sitter bra nog för ett inköp.

Yay! Dags att damma av träningskortet.

Nu är det dags att låta flitens lampa fortsätta lysa. (Kom till jobbet 06:50)