Omphf

Ahh, lite mer omphf.
Så svarade jag idag. Och det käns fortfarande som rätt kommentar på hur man ska trycka på lysknappen för att få den att tända i trappen hos en vän.


Appropå omphf så har jag som vanligt upplevt känslan av bra musik (idag: Sphongle).

Musiken flyter in genom öronen och sjunker ned i bröstet. Tar ett par varv och värmer, utvidgar, innan det flyter vidare ned till korsryggen.

Nu är nästan hela bålen fylld av musik som flödar runt och kroppen sjunker ned mot sätet och känns tung.

Sakta sprider sig musiken ut i hela kroppen. Musiken är nu det enda som existerar och rythmen i den styr mig.

Underbart.

Så jobbigt när resan är slut, jag vill inte röra på mig för att kliva av. Men jag hittar snart dit igen, det är bara att plocka fram mp3-spelaren och plugga in.