Idag var jag ute och sprang på lunchen.
SMÄRTA
SMÄRTA
SMÄRTA
acceptabelt
NJUTNING
Mina muskler var korta och fyllda med skräp. Många korta stechpauser fick det bli första halvan av rundan. Lagom till valet om höger (tillbaka, ganska nära) eller vänster (bilda en åtta av löprundan) så hade smärtan släppt och jag fick äntligen njuta av att jag faktiskt har kondition.
Vad lär jag mig av det här? Förmodligen ingenting. Det är så lätt att glömma bort att prommenader på 1-2 timmar också är träning och att man ska strecha efter dansen. Men ack så behövligt.
*sitter avslappnad och njuter av en kopp kaffe innan det är dags att höja tempot igen*
Förresten, glömde jag säga att jag har en schysst flås? ;)
Det gick aldeles utmärkt att öka tempot när väl smärtan släppt. Och njuta av naturen runt omkring. Mys
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar