Här är det förkylt. Inte lika mycket som i fredags då jag ägnade mig åt att sova i soffan, läsa bok eller sova. Och gråta lite. För det verkar vara en bieffekt med denna förkylning - att gråta åt saker som sorgliga slut i böcker och filmer. Vi är nu ett statistikt underlag på två personer.
Ikväll är det dans igen. Yay! I söndags kväll var jag iväg också och fick möjlighet att träna på det jag missat när jag varit bortrest två veckor i rad. Det ska nog inte vara några problem med att koma ikapp, dessutom så har jag roat mig att lära mig mer än vad jag än förväntas kunna. Det var hur skoj som helst i söndags när jag och en kille som går samma kurs började testa gränser för vad vi sett andra köra. Känslan över att kuna börja leka i stegen var så befriande. Att inte behöva tänka på grunden utan bara larva runt sig och få det att flyta även med nya små finesser. Samtidigt så insåg jag hur långt det är kvar innan jag kan dansa som en del av de erfarna gjorde i söndags. Det så hur häftigt ut som helst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar